Formation är namnet på Beckmans Designhögskolas Examenutställning 2022 med verk av studenter från programmen: Form, Mode och Visuell kommunikation.

Något gick fel

Designhögskola

Press

Skeleton in the Style of Dolphin undersöker hur det är att fälla krokben på sig själv för att hitta något nytt. 

En kreativ process kan se ut på många olika sätt. Jag har ifrågasatt min egen process, jobbat med nya verktyg och metoder för att se om jag hittar nya sätt att arbeta på.

Med inspiration av kommunikationsteoretikern Marshall McLuhan tankar om hur vi formas av tekniken vi använder oss utav, har jag under mitt projekt utforskat tre olika förhållningssätt till digitalt arbete. Helt digitalt, helt analogt och en blandning mellan de två. Resultatet är tre digitalt skapade posters i laserskuren mdf. 

Titeln på mitt projekt anspelar på hur man skriver ett kommando till en bildgenererande AI. Kommandot har därmed genererat motiven i mitt projekt, både genom mig och den digitala bildgeneratorn.

Harry Woodrow
Minna Sakaria
Aron Kullander-Östling
Stina Löfgren

WYSIWYDG (what you see is what you don’t get)

Som ryskfödd svensk medborgare undrar jag hur vi kommunicerar i en värld där censur råder. WYSIWYDG (what you see is what you don’t get) är ett satiriskt projekt som undersöker ryska statens förhållningssätt till yttrandefrihet.

Under senaste årtiondet har ryska staten censurerat webbplatser (Facebook, Twitter, BBC m.fl.) för medborgare i syfte att begränsa spridningen av information som är oförenlig med deras ståndpunkt. En av de fåtal webbplatser som finns tillgänglig just nu är Youtube. Enligt Youtubes datatrafik vänder sig ca 50% av användarna till plattformen i syfte att bli instruerade på något vis. När jag ser tillbaka på min designpedagogik som visuell kommunikatör så har mitt lärande många gånger kommit från just Youtube – en plats dit jag vänt mig för att lära mig olika designverktyg.

Projektet tar därför uttryck i formatet instruktionsvideos på plattformen Youtube, vars metod är att instruera användaren i hur man använder bildredigeringsverktyg. Men, i ett sammanhang där de tillämpas enligt ryska statens förhållningssätt till yttrandefrihet. Detta i syfte att sätta rysk lagstiftning i ett förlöjligande perspektiv och störa den ryska statens politiska narrativ. 

Alice_Brostedt_LOOKBOOK.zip

RUNWAY_Alice_Brostedt_Svensson_photo_Mathias_Nordgren_.zip

Nostalgi betyder vemodig men njutningsfylld längtan hem eller tillbaka till något förlorat, särskilt om längtan till vissa miljöer.

Jag känner ofta nostalgi när jag bläddrar igenom gamla fotoalbum och tänker tillbaka på mina barndomsår. Hur jag har påverkats av alla dess intryck, både bra och dåliga och hur objekten och miljöerna runt omkring mig fylldes med olika värde. 

I min examenskollektion har jag översatt textil- och inredningsreferenser till konkreta plagg. Jag har handvävt många av plaggen på min vävstol hemma, då min avsikt har varit att överföra en tolkning av den typiska hemtextilen till ett modesammanhang. Mitt mål har varit att införliva ett slags vemod i både färgval och materialval. Plaggens detaljer, form och siluett kommer främst från inredningsobjekt och ska delvis symbolisera feminint med inslag av lekfullhet men också som rustningar, för skyddet av det en upplevde var jobbigt som liten.

PRESS_Alva_Nylander.zip

I den här oroliga musikalen möter vi några olika karaktärer som alla lider av hypokondri. I hissen, i väntrummet och hos läkaren uttrycks den här ångesten i sång. Inre plågor tar fysiska uttryck och i mötet mellan patient och vårdpersonal uppstår en friktion som gör att huvudvärken drabbar oss alla.

Det finns en stor drös click-bait artiklar kopplade till kroppen som inte lugnar oron många kan ha kring sin fysiska hälsa. Att söka vård för sånt som besvärar en låter ju inte så konstigt, men varför känner man sig alltid som en börda?

Sjukvårdsuppropet och Covid-19 har gjort vårdens belastningar mer synliga. Vi befinner oss i en tid där man som mest avfärdas när man kommer till vårdcentralen. Jag har därför valt att göra mitt arbete om hypokondri då det framförallt nu är starkt kopplat till känslor som skuld och skam.

Projektet har resulterat i en kortfilm som är ca. 3-4 minuter lång. Musikalen används som en metod för att på kort tid få en inblick i karaktärernas inre. Tunga känslor får ta plats utan att filmen har ett särskilt stort mörker.

Alla som ställt upp och jobbat på filmen!

Annabella_Gustafsson_fotograf_Annabella_Gustafsson_2022_HR.zip

Döden är en naturlig del av livet – trots det har vi i Sverige idag ett förhållningssätt till döden som har gjort samtalsämnet till något svårt och obekvämt. Ett levande samtal vill göra det lättare.

Till stor del handlar svenskarnas ovilja att närma sig döden på att vi helt enkelt haft det för bra. I takt med att våra livsvillkor förbättras har också döden förflyttats allt längre bort från våra medvetanden. Fenomenet döden har blivit avlägset och ogreppbart, vilket tydligt speglas i samhällets attityd och handlingar inför den.

Döden kommer aldrig vara något kul eller lätt – men det som är viktigt att inse är att frågorna om döden egentligen handlar om livet. Som författaren André Malraux formulerade det: ”Döden är bara viktig eftersom den får oss att tänka på livets värde”.

Ett levande samtal är ett samtalsspel som genom ett avdramatiserat och tillgängligt format vill uppmuntra mottagaren att våga prata om döden och vår dödlighet med sina anhöriga. Frågekorten agerar som en tredje part och har möjlighet att nå både insikt, skratt, sorg och eftertänksamhet – utan att behöva göra en stor grej av det. Det är ett spel utan regler eller rätt svar och ett samtal alla vinner på att ha.

Allting handlar ju faktiskt om dig, eller rättare sagt hur andra uppfattar dig. Därför kan jag erbjuda produkter med en design du garanterat vill ha. Välkommen till en automat helt i din smak.

Self-seeking-service presenterar ett framtidsscenario där designen på paketerade objekt “till salu” anpassar sig efter dina värderingar. Gestaltningen är en undersökning av identitet och självförverkligande i relation till konsumtionskultur. Projektet utgår ifrån att människor skapar självporträtt med hjälp av en samling prylar där du konsumerar för identitetsbyggande. Detta sker i ett performance där du kurerar och väljer ut dina personliga ägodelar och vem du vill vara. Parallellt har jag undersökt hur företag använder sig av socialt kodad design för att förmedla värderingar. 

Automaten är en interaktiv videoinstallation av mina personliga ägodelar som besitter olika nostalgiska värden. Jag “säljer” sedan min identitet i form av ett stilleben utifrån dina värderingar. Den föränderliga designen är en respons till hur algoritmerna som används i sociala medier skapar riktad reklam utefter valen vi gör när vi interagerar med dem. 

Jag har inspirerats av estetik baserad på internetkultur för att utforma de alternativa varumärkesidentiteterna. Dessa har sorterats efter värderingar som lägger grunden för livsstilarna.

PRESS_Dana_Ferrazini.zip

Jag presenterar ett koncept till en fiktiv frisörsalong kallad Hårarkivet, där besöket berikas med en inspirerande forskningsresa i frisyrhistorien och frisörens hantverk.

Frisyren är i allmänhet ett medel för att differentiera sig och uttrycka sin identitet, och jag blev under processen nyfiken på hur människor hämtar inspiration när det gäller sitt utseende. Jag omtolkar därför syftet med salongens traditionella väntrum till ett visionärt Hårarkiv – ett professionellt materialbibliotek där man hämtar inspiration och får rådgivning på plats. En både interaktiv och undervisade plats att besöka spontant eller i samband med sitt bokade besök.

Frisörbranschen har i vårt moderna samhälle en social och ekonomisk relevans. Mitt arbete syftar till att inspirera frisörbranschen genom att ge dem nya inrednings- och arkitekturförslag och koncept som betonar och hedrar frisörernas roll och kunskap. 

Centralt för projektet är att erbjuda en innovativ upplevelse kring frisörbesöket och göra salongen till en livlig och social plats. Arkivet vill skapa en dialog mellan konsument och yrkesutövare, genom att förstärka förtroende och interaktion mellan parterna.

Tack till Ivo Rubboli för den visuella identiteten, och tack till Mitekgruppen för hjälpen med modelltillverkning.

RUNWAY_Desiree_Bjurinder_Fritzon_photo_Mathias_Nordgren.zip

Välbekanta plaggtyper som strimlas, drar iväg och sticker ut. En undersökning av min egen design praxis och estetiska preferenser, nu även ett utforskande inom herrskrädderi. 

Kläder som en självisk och självförverkligande uttrycksform. Sättet vi utforskar och framställer oss genom våra looks. Med möjlighet att skala av och skala upp, passa in och sticka ut. 

Mitt examensarbete är en undersökning och fördjupning av min egen design praxis och estetiska preferenser. Jag utforskar min dragning mellan att vara en före detta hardcore-maximalist, och nu min nyfunna uppskattning av det mer subtila och avskalade. Jag arbetar med modulära plagg funktioner, där uttrycket även påverkas av statisk kontra dynamiskt tillstånd, för att kunna röra mig inom två fält – maximalism mot minimalism. En funktion som även lämpar sig väl i vårt snabba och sociala (medier) samhälle med önskan att ständigt uppgradera, förbättra och förändra sig själv. 

Jag utforskar och leker med bekanta plaggtyper där de karaktäristiska dragen förvandlas till något nytt och spännande, enligt mig. För första gången har jag utforskat herrkodade plagg och herrskrädderi som ytterligare adderat en dimension till mitt uttryck och kollektion. 

ABC Ö är en kollektion som har sitt ursprung i karaktär och hantverk. Känslan är utforskande, lekfull, och med en djärv attityd. Formspråket  är som alltid för mig slingrigt och spetsigt. Jag undersöker hålrum och mellanrummen däremellan. Materialval inkluderar deadstock kombinerat med skinn, ull och denim. 

Ytterligare ord; Allt behöver inte vara ABC, det kan även vara Ö. Något strimlat, som drar iväg och sticker ut. 

PRESS_Elias_Berg.zip

Ljus träffar ytor och reflekteras bort. Denna organiska solcellslampa tar till vara på energi från ljuskällor i dess omgivning för att sedan sprida ett stämningsfullt ljus när mörkret faller.

Varför tar vi inte vara på allt ljus som studsar runt omkring oss? Mitt projekt kombinerar både nya framsteg inom solcellsforskning och design, för att ta vara på det ljus som träffar ytor under dagen. För att sedan tända ett ljus när mörkret fallit. 

Jag har skapat en lampa som banar väg för hur vi kan inkorporera en ny generation solceller i våra vardagliga objekt. Tillsammans med solcellsforskare, Epishine, har jag byggt ett system för att integrera organiska tunnfilmssolceller i designprodukter. Systemet byggs upp av skärmar som skyddar solcellerna, dessa skärmar kan sättas ihop i mängder av konstellationer. Jag har betraktat solcellerna som ett material i sig och integrerat dem i min design som ett centralt formelement. 

Med detta projekt vill jag delta i strävan mot ett mer hållbart och cirkulärt samhälle genom att ta ansvar som designer och värderingsdrivet tillämpa hållbara innovationer på verkliga produkter. Jag ser en möjlighet att visa upp för designvärlden hur långt vi kommit i utvecklingen och framförallt vart vi är på väg.

PRESS_Emil_Ahlgren.zip

Med utgångspunkt i skiftet från förindustriellt hantverk till serietillverkning, undersöker detta projekt hur maskininlärningens växande fält kan påverka designerrollen i en potentiell framtid.

Projektets fokus ligger på designprocessen i sig självt, att designa ett system och genom maskininlärning syntetisera designprocessen från inspiration till iteration. Projektet skiftar därför fokus från användaren till designern, med frågan hur den kreativa processen kan automatiseras.

Den serietillverkade stolen blir under modernismen starkt förknippad med designerrollen. Svenska allmogestolar är intressanta då de representerar en tid före ”stolen”, samtidigt som de representerar stolens folkliga utbredning. Allmogestolens avsändare går dock ofta förlorad genom historien. På ett liknande sätt upplöses den idoliserade upphovspersonen i ett nytt paradigm av maskininlärd design.

Arbetet utgår från 3D-skannade allmogestolar ur samlingar från sju museer i landet. Dessa stolar fungerar som indata för ett GAN-neuronät. GAN-nätverk utmärker sig i dess förmåga att generera ny data. Den genererade stolen tillverkas sedan genom CNC-fräsning, där det reducerande trähantverket översätts maskinellt.  

eric-rosmark-press.zip

Min farmors bror Per Rösmark föddes 1936 i Råneå, Norrbotten, och var verksam som konstnär. Per var extremt produktiv under sitt korta liv och lämnade efter sig en enorm mängd konst. Trots att jag aldrig har träffat Per har han ständigt varit närvarande, både i samtalen och på väggarna. 

Rötter är ett visuellt undersökande av Per Rösmarks liv och konstnärskap. Ett försök att lära känna en person genom formgivning, för att tillsammans göra ett konstnärligt samarbete, genom våra besläktade praktiker.

Historien som projektet berättar är den jag stöter på längs vägen genom att intervjua mina närmaste kopplingar till Per, dokumenterade genom lyriska vittnesmål. De verk som visas genom projektet är ett axplock av allt som Per lämnade efter sig.

PRESS_Fanny_Axner.zip

Bordet TRANSIT är en komposition av visuella element tagna ur stadens passager - där ett utsnitt från gaturummet lyfts in till en privat miljö.

Perronger och trottoarer ingår i en så kallad nyttoarkitektur, med det tydliga syftet att leda oss från en punkt till en annan. Attityden till dessa platser är ofta likgiltig - vi är ju ändå på väg någon annanstans. Samtidigt har jag känt en saknad till rörelsen genom stadens passager när den nya vardagen i takt med pandemin alltmer har koncentrerats till hemmet. Så vad är det i stadens rörelse som jag hittills bara har tagit för givet och som nu lämnat ett tomrum? Är det något jag kan ta in och uppskatta privat?

Mitt mål har varit att gestalta delar av stadens blodomlopp som lätt försvinner i ett brus av andra intryck. Passagernas estetik och innehåll som oftast utformas för att verka snarare än synas - lyfts istället fram som det utsmyckade. Resultatet är en form som du stannar vid hellre än passerar och för tankarna till livet utanför våra fyra väggar.

Bordsskiva i härdat, tonat och blästrat glas, demonterbar stomme tillverkad av konstruktionsstål och formgjutna fundament i betong.

Felicia_Mebus_PRESS_photo_Felicia_Mebus.zip

Mitt arbete är ett utforskande av barnets upplevelse av rum. Stolen Helga är med sin lekfulla bas formgiven så att de minsta, som befinner sig närmare golvet, kan skapa en stark relation till möbeln.

I början av projektet besökte jag förskolor för att studera hur barn förhåller sig till sin inomhusmiljö. Under dagen var lunchen ett stissigt inslag som ofta ledde till frustration för både pedagoger och barn. Det fick mig att fundera kring hur omgivningen kan bereda mer fokus, njutning och lugn vid måltidssituationen. 

Mina reflektioner och undersökningar har mynnat ut i ett inredningskoncept för en småbarnsavdelning med barnstolen Helga i centrum. Som en röd tråd genom arbetet löper önskan att se ett rum ur barnets vy. Utifrån det förhållningssättet har jag tagit på mig en 2-årings perspektiv och i kombination med studier i neuroestetik (läran om hur omgivningen påverkar vår hjärna) skapat en stol och ett applicerbart koncept som innefattar färg, ljus och material. 

Mats Grennfalk, Caroline Scheler, Niklas Hedin, Stefan Toth, Nora Rydenstam, Fredrik Ireklint och Linnea Remnemark på Swedese som gjort stolen möjlig.

Elena Kanevsky, Malin Jarbo, Sigrid Strömgren, Marie Dreiman, Isabelle Sjöwall, Samuel Kuhfuss, Kvadrat, Astrid.

LOOKBOOK_Gabriella_Danerlov_photo_Laris_Rasidovic..zip

RUNWAY_Gabriella_Danerlov_photo_Mathias_Nordgren.zip

Presenting; the faulty exposed woman as public enemy no 1

En undersökning i kvinnokroppens förmåga att provocera, väcka anstöt och störa synfältet vid avvikande från normen i hennes sätt att presentera och exponera sin kropp.

Den tvetydighet och komplexa dubbelmoral som existerar i min egen och min framtida branschs relation till kropp väcker både  fascination och motstånd i mig. Designval jag ser mig själv och medstuderande göra och som existerar i min framtida bransch leder tillbaka till de ideal jag sett i min uppväxt, och ser i min vardag. 

Jag vill därför urskilja de vardagliga värderingar och referenser vi ofta överser i vår omgivning som formar vår grundsyn på kvinnlig kropp och klädsel. Med looks som byggts upp efter egenformulerade fiktiva comic book villains som representerar tillfällen när kläderna sviker oss i vår jakt på ideal. Och som utmanar modesystemets rådande ideal att forma kroppen efter kläder – och inte tvärtom. 

Genom igenkännbara wardrobe malfunctions som oavsiktligt exponerar kroppen eller eftersträvan efter ouppnåeliga ideal med för små plagg som spricker upp över kroppen återskapar jag stillbilder i form av plagg. Tagna från specifika ögonblick dragna från egen erfarenhet eller specifika paparazzifoton.

När vi inte längre är begränsade till vår fysiska kropp, vad är det då som skiljer oss åt? “RE-CONSTRUCTED – The Real Fake Me” är en kommentar på vår samtid där en förvrängd verklighet konstrueras. Ett möte mellan vår fysiska kropp och vårt digitala alter-ego.

Vad som är sant och falskt, vad som är fysiskt och digitalt blir allt svårare att skilja åt. Med hjälp av den tekniska utvecklingen skulle vårt digitala jag kunna formas till att vara vad som helst och se ut hur som helst. 

Genom bildredigering, kostym och make-up har jag återskapat redan existerande bilder till att bli porträtt av mig själv. Mitt urval grundar sig i de böcker och tidningar jag har hemma, den visuella värld jag omger mig av dagligen.

Hur påverkas vår identitet av de bilder vi konsumerar? Vad är essensen av “jaget” och vad är skillnaden mellan dig och mig i en digital värld?

Arkiv.zip

Pleat är en hängande ljudabsorbent vars skulpturala formspråk utmanar uppfattningen om hur en ljudabsorbent kan se ut. 

Ingången till mitt projekt var att jag ville utforska mitt intresse för textilt hantverk och applicera det i en produktkontext, där jag fastnade för området ljudabsorption. Ljudabsorbenter är en produkt som fyller en tydlig funktion, men som länge har utformats för att vara så neutrala och osynliga som möjligt.

Min frågeställning har därför handlat om hur jag kan tolka textila hantverksmetoder i en skulpturalt utformad ljudabsorbent, som är lika dekorativ som funktionell. Resultatet är Pleat, en hängande ljudabsorbent för offentlig miljö, som utgör ett blickfång och utsmyckning i rummet, och samtidigt bidrar till en mer behaglig ljudmiljö att vistas i.

I utformningen av Pleat har jag inspirerats av sömnadsmetoden plissering. Vecken skapar ett distinkt visuellt uttryck men har samtidigt ett funktionellt syfte, då den totala ljudabsorberande ytan blir större, samtidigt som luftfickorna som uppstår i mellanrummen också bidrar till att bromsa upp ljudvågorna.

Min pappa är lastbilschaufför och när jag var liten följde jag ofta med honom till jobbet. Det var bland det bästa jag visste. I mitt examensarbete reser jag tillbaka till min barndom, och till några av de lastbilar och lastbilsterminaler jag besökt. Det är ett försök att minnas, och att fånga dessa fragmentariska minnen till någon slags helhet.

När jag föds är både mamma och pappa 20 år gamla. Inte ett dugg ovanligt i Hallstavik. Det är en liten bruksort i Roslagen, bara en kort bit från mormor och morfar. Pappa får jobb på morfars lastbilsåkeri, vilket inleder hans långa arbetsliv som lastbilschaufför. Att åka lastbil blir tidigt mitt bästa sätt att umgås med pappa på. Vi har med oss matsäck, lyssnar på ljudböcker och pratar. Sen hjälps vi åt inne på terminalen.

I Vad gjorde du Om inte jag fanns reser jag tillbaka till de här platserna, till min barndom, och förmedlar dessa minnesfragment genom en illustrerad berättelse. Jag vill förmedla spänningen av att glänta på vuxenvärlden och intensivt vilja kliva in. Att få vara en del av sin pappas värld och känna sig stor, men samtidigt så väldigt liten. 

Mitt examensarbete är ett försök att se mig själv utifrån, och att försöka förstå hur dessa minnen kan ha format mig som vuxen. Genom att bygga upp och visualisera de här miljöerna hoppas jag kunna förstå mig själv, och barnet i mig, ännu bättre.

LOOKBOOK_Kevin_Nilsson_photo_Laris_Rasidovic.zip

RUNWAY_Kevin_Nilsson_photo_Mathias_Nordgren.zip

Kollektionen utforskar form och rörelse med en 360° upplevelse genom silhuetter och materialkombinationer. 

Min examenskollektion grundar sig i mitt arkiv som designer och stylist där jag har gått tillbaka och försökt se sammanhang på formspråk och plaggtyper. En stor del av inspirationen är även Iittalas Alvar Aalto vas med de böljande formerna som är ett genomgående tema i kollektionen samt silhuetter från 70- och 90-talet.

En balans mellan bärbart och mindre bärbart går igenom samt kombinationen av 2D- och 3D-former. Accessoarer skapas i 3D printad PLA-plast, en nedbrytningsbar och termoplastisk polyester som tillverkas från förnybara resurser. Couture tekniker har använts genomgående i kollektionen i form av dubblering med dupionsiden och sidenorganza samt krystering av spets.

En kollektion för den orädda som vågar och vill bli hörd och sedd genom sin stil, där pondus och självkärlek står i fokus. Plagg och accessoarer för dam och herr, extravaganta, sensuella och lekfulla, för att inte gå miste om synligheten. En kollektion som ser till att Zaek Studios DNA introduceras korrekt och oblygt. 

Jag har undersökt relationen mellan ljud och bild samt identitet.

Om du vill ge ut musik idag behöver du tänka på hur du väljer att presentera dig själv rent fysiskt. Alla som på något sätt vill nå ut till offentligheten behöver först acceptera att det de gör filtreras genom hur de ser ut. Det är villkor som gäller för alla som figurerar i media, oavsett vad de gör, men det ställs andra krav på artister - samtidigt som artister har en större frihet att leka med identitet: Du kan vara en Dua Lipa och ständigt förändra ditt yttre eller en Burial och vara totalt anonymiserad. Men även den anonyma artisten är någonting och jag ville testa att skapa en artist som istället för att vara någonting, är ingenting. Som Gud.

Undersökandet av de här ämnena har resulterat i vad som är tänkt att bli en serie skivor under namnet Färgklang.

Jag har under arbetets gång skapat den grafiska identiteten och musiken simultant, för att se hur de påverkar varandra. 

Lina Blass_PRESS_photo_Lina_Blass.zip

Assembly är resultatet av ett utforskande arbete av en historisk, s.k. självbärande, konstruktionsprincip inom möbeldesign. Projektet belyser att skruv, lim och beslag inte alltid är nödvändiga i kvalitativa möbler. 

Frågor som har drivit mig i arbete är: (1) Kan självbärande design minska behovet av dessa extramaterial/-komponenter, (2) kan en självbärande konstruktion platsa inom kommersiell möbeldesign, och (3) är det ett intressant alternativ att rita möbler i mer gedigna material som kommer som en platt byggsats?

Med hjälp av möbelproducenten Karl Andersson och Söner, har jag haft möjligheten att se prototyper där principen testats och fått en djupare förståelse för de krav som ställs inom möbelindustrin. 

Hyllan Assembly är tillverkad i svensk al som nyttjar den självbärande principen, och låses med svarvade excentriska stavar. Hyllan kommer som en verktygsfri byggsats, och kan monteras upp och demonteras utan skruv, lim eller andra beslag.

PRESS_Linnea_Jakobsson.zip

LIFE TRACKER är ett utforskande av riktad reklam. Det är en resa 20 år tillbaka i tiden för att belysa den förändring som har skett i vårt reklamsamhälle – Från brett och massmedialt till riktat och baserat på personlig data. Hur hade en kampanj för en produkt som erbjuder att följa varenda steg du tar, se allt du gör och lyssna på allt du säger upplevts innan smarttelefonen var en självklar del av vår vardag?

Vi lever i en tid där våra mobiler tycks veta mer om våra konsumentbeteenden än vad vi själva gör. De minns var vi har varit och kan räkna ut var vi är på väg. Men trots att våra mobiler tycks veta så mycket om oss så finns det fortfarande oklarheter kring hur vi blir “trackade”. Är vi avlyssnade? Det är en fråga som det inte tycks gå att hitta ett definitivt svar på och det används heller inte som ett säljargument när du köper din mobiltelefon.

Jag har skapat LIFE TRACKER – en fiktiv produkt vars enda syfte är att tracka dig för att erbjuda riktad reklam. Genom att gestalta riktad reklam i en dåtida kontext försöker jag belysa fenomenet och ge ett tillfälle att reflektera över något som vi idag behövt acceptera.

PRESS_Maja_Schein.zip

En handskrift kan berätta en historia, men vilken historia kan man berätta om en handskrift? Det här projektet handlar om två möten, ett i nutid och ett i det förflutna. Båda har möjliggjorts genom handskrifter i brev.

Idag konsumerar vi fler bokstäver än någonsin tidigare, men ursprunget till typsnitten, handskriften, är nästan helt försvunnen. Hur påverkar det vårt sätt att minnas? Vad går förlorat när all vår kommunikation sker i samma typsnitt och våra namnteckningar har ersatts av signaturer på en skärm? 

Jag letade efter handskriftens betydelse och hittade den i en samling brev där avsändare och mottagare delar efternamn med mig. Breven började skrivas 1939 och är det enda som finns bevarat av avsändarna. De existerar för att mottagaren kunde räddas, medan avsändarna blev kvar. De handskrivna orden i breven utgjorde deras sista möte, men har på samma gång möjliggjort mitt första möte med dem.

Trots att vi aldrig pratade om det här så är det en del av min historia. Jag ville fylla tomrummet efter avsändarna genom handskriften och gestalta historien på samma sätt som jag tog del av den. Allt ryms inte i brev, allt ryms inte heller i ord, men jag började skicka brev som jag adresserade ”Åter till avsändare”. Det här är en sammanställning av det jag kan berätta.

Maria_Nyholm_PRESS_photo_Maria_Nyholm.zip

I projektet har jag utforskat och experimenterat med det hållbara, uråldriga, traditionellt arkitektoniska materialet lerjord och undersökt hur jag kan tillämpa materialet på ett nytt sätt i rummet.

Obränd lera är förbisett som material trots att det har stor potential som hållbart och cirkulärt byggmaterial. Detta i kombination med mitt tidigare intresse för keramisk lera och dess möjligheter i gestaltning har varit avgörande i valet av detta examensprojekt. Jag vill visa lerjord på ett nytt sätt och förhoppningen är att fler får upp ögonen för materialet.

Målet med mitt examensprojekt Lergjord är att försöka ta reda på om jag kan tillämpa det traditionellt arkitektoniska materialet och hantverket rumsligt. Genom ett lärande, utforskande och experimenterande har jag försökt besvara detta, där processen i sig också varit en del av målet.

Fokus har varit att försöka ta vidare tekniken lerklining och göra det till mitt genom runda, mjuka former och experimenterande med ytbehandlingar, texturer, mönster och färger. Processen har fått visa vägen om slutresultatet ska bli ett redovisande av mitt utforskande och/eller en färdig produkt.

Ekologiska Byggvaruhuset
Johannes Riesterer

LOOKBOOK_Maya_Sundholm_photo_Laris_Rasidovic..zip

RUNWAY_Maya_Sundholm_photo_Mathias_Nordgren.zip

The slightest provocation is grounds for engagement 

Ett undersökande arbete om fulhet och skönhet, estetik och attraktion. 

Mitt examensarbete grundar sig i ett utforskandet av definitionen av fulhet och skönhet, varav projektet handlar om att arbeta kring och med beståndsdelar som känns utmanade både i det praktiska arbetet som det teoretiska, samt ett utforskande kring fulheten och den attraktion som kan förekomma utifrån fulhet och fula objekt. Att väcka tankar kring det vi uttrycker, gör, bär och vad vi värderar som skönt och fult.

Som metod har jag arbetat genomgående med en sorts rytmik i helheten. Att skapa en attraktion genom att finna beståndsdelar i designen som medverkar varandra men som samtidigt drar till sig uppmärksamhet och till och med en distraktion. Med utgångspunkter i olika komponenter och begrepp kopplat till fulhet, både personliga och referenser från Tom Sandqvist, Mary Douglas och Mark Cousins, har jag lagt mitt fokus på det materiella uttrycket som skapas genom defekter och slitage i materialen, samt en skevhet i passform som ger antydan till lekfull seriositet och en kaosartad känsla i materialkombinationer, kitsch detaljer och kollektionen som helhet.

PRESS_Mikaela_Midell.zip

Mitt projekt tog avstamp i en nyfikenhet att utforska mötet mellan form och funktion. Det har resulterat i en skulptural klädställning för bland annat kontor, restaurang och foajé.

Klädställningar är en produkt med tydlig funktion, där jag såg utrymme att experimentera med form i stor skala. Projektet landade naturligt i den offentliga hallen som jag upplever som en bortglömd yta. Genom att arbeta med höjd och vinklar bjuder Line-up in till en dynamisk interaktion mellan form, användare och rum. 

Line-up är tredelad, där komponenterna integreras med varandra, så att den blir enklare att lyfta och flytta runt. Galgarna, hyllan och paraplystället har ett gemensamt uttryck som kontrasterar mot ställningens stålrör. För mig har mycket i projektet handlat om att hitta en balans, i hur material, färg och form ter sig mot varandra. 

Jag har använt mig av olika tillverkningsmetoder inom metallindustrin för att ta fram de olika komponenterna. Jag ville lära mig mer om hur industrin fungerar och bestämde mig tidigt i processen för att arbeta med bockat stål, där jag har velat hitta ett organiskt flöde i det hårda materialet.

PRESS_Rebecca_Wiik.zip

Under de fyra år jag har bott i Rinkeby har jag förundrats över hur illa återvinningsstationen på Rinkebysvängen fungerar. Med mitt arbete vill jag visa hur man kan göra stationen till en trevligare och mer hållbar plats.

Var man än går i Rinkeby möts man av skräp och sopor på gator och i parker. Återvinningsstationen på Rinkebysvängen är inget undantag, då den fungerar mer som en soptipp än en återvinning. Den är för liten för antalet hushåll som använder den och den är illa planerad.

Jag vill visa på ett alternativ till dagens återvinningsstation som är enkel att använda med hjälp av tydlig färgkodning och överdrivna former. Målet är att tilltala både vuxna och barn, då jag tror att sopsortering är en vanlig syssla som barn hjälper sina föräldrar med. 

Jag tror att det är viktigt hur platsen förmedlas om man vill att den används på ett hållbart sätt, och har därför lagt mycket fokus på att göra stationen till en trevlig plats att vara på. 

Mitt arbete bygger på samtal med grannar, research och egen erfarenhet av att använda återvinningsstationen. 

Jag har tillåtit mig själv att tänka fritt och inte förhållit mig för mycket till regler då jag vill att stationen ska uppmuntra och vara lekfull. 

RUNWAY_Samuel_Westerberg_photo_Mathias_Nordgren.zip

Kollektionen utforskar fenomenet av att klä sig i ens partners kläder. Med fokus på samkönade relationer och klassiskt herrmode, gestaltas ett intimt utbyte genom fysiska plagg.

Konceptet är väl känt inom dammode, exempelvis boyfriend jeans, men har inte presenterats inom herrmodet ännu. I examensarbetet förflyttas fenomenet boyfriend dressing till en kontext där den manliga kroppen står i centrum. 

Utbytet av kläder mellan två män i en relation går oftast obemärkt då det inte överskrider könskoder, så hur kan konceptet visualiseras, materialiseras och i slutändan kommuniceras genom plaggets design?

Genom skiftning av bärarens kön, försvinner de uppenbara markörer som utformat idén och skapar ett utrymme för kommunikativ symbolik. Med hjälp av referenser som; Maja Gunn, Anne Hollander och Helmut Lang, likt egna erfarenheter, har examensarbetet tagit form. Jag har arbetat associativt med användning, sensualitet och manliga koder för att omformulera konceptet till en personligt relaterbar kontext. 

Survival of the softest är ett normkreativt överlevnadskit som genom design vrider på prepper-estetiken och den kollektiva uppfattningen om vad vi behöver i en kris.

Få har nog kunnat undgå diskussionen om krisberedskap som framför allt de senaste åren aktualiserats. I dessa fall handlar det om förberedelse med mat, vatten och skydd. Med avsikten att avdramatisera ämnet ställde jag mig frågan hur jag kan närma mig det från en annan ingång. Vad behöver vi i en kris när de akuta behoven är uppfyllda? 

Jag ville undersöka krisberedskap utifrån de mänskliga behoven trygghet, gemenskap, självkänsla och självförverkligande. Får till exempel skönhet och trivsel plats i en kris?  

Dessa behov har jag låtit ta form i fyra symboliska objekt associerade till dem, förpackade i ett överlevnadskit, med önskan att mana till reflektion över de oväntade och mer personliga sakerna som är viktiga för det mänskliga välbefinnandet.

PRESS_Sara_Solen.zip

Factual Colours: Människan & Vattencykeln

Hur kan grafisk form tillgängliggöra komplex information? Factual Colours ger introduktioner till forskning genom färgskalor. Den första presenterar forskning om människans påverkan på Jordens vattencykel.

Det finns ett glapp i hur information och data förmedlas idag. Många är intresserade av ny forskning men den är inte tillräckligt tillgänglig eller greppbar för de som inte har avancerad kunskap inom området. Därför ville jag utforska nya metoder att förenkla och visualisera information på som gör det mer lättläst och gripande. Syftet är att skapa reflektion kring hur grafisk form kan göra något mer greppbart och hur färg kan vara ett sätt att förmedla kunskap på ett tydligt sätt.

Genom en färgskala och animerad infografik visualiseras och kommuniceras en introduktion till forskning om hur människan påverkar Jordens vattencykel och vad det får för konsekvenser för Jordens system, klimat och allt annat levande.

I en interaktiv upplevelse får mottagaren ta del av varje färg som representerar vattnets olika stadier genom vattencykeln. En sammanfattning av problem, orsak och kort fakta relaterat till färgen presenteras för att förhoppningsvis ge en ökad förståelse och väcka intresse för ämnet.

LOOKBOOK_Saveja_Awzel_photo_Laris_Rasidovic..zip

RUNWAY_Saveja_Awzel_photo_Mathias_Nordgren..zip

Denna kollektion är en tidslinje som har fastnat i möten av texturer och färger, modernitet och tradition, det är också där Sidenvägens sagor som jag har hört som barn möter min skandinavisk vardag.

I centrumet av Sidenvägen, mötespunkten av skilda världar, har jag mina rötter. Jag har länge försökt att vara en uigur, en kines och en svensk, samtidigt. Att ha en mångkulturell bakgrund är en oändlig inspirationskälla för mig, det innebär också självkritik och vilsenhet. Vem är jag och vem vill jag bli?

Min vision är att se mina referenser från det färgglada uiguriska, det konservativa kinesiska och det balanserade svenska. Alla med sina olikheter finner frid i mitt skapande. Jag ser mitt examensarbete som en inre resa som återkopplar mig med mitt ursprung, samtidigt som det hjälper mig att hitta en ny identitet som inte behöver vara varken eller, utan både och. 

I mitt examensarbete undersöker jag min blandning av kulturer med orientaliska symboler och subtilt skrädderi som resulterar i en transkulturell modekollektion som visar hur detaljer i kläder kan avslöja ens livshistoria, ursprung och framtid. Jag hämtar inspiration från former och motiv i den uiguriska och kinesiska arkitekturen och det textila arvet, färger från mina barndomsminnen, och sätter dem i en kontemporär kontext.  

Hur påverkas vi av känslan av att varken befinna oss innanför eller utanför ett samhälle, men i ett mellanförskap? Och vilken betydelse har mellanförskapet för vår identitet, våra referenser och vårt formspråk? Vad är egentligen mellanform?

Jag har länge upplevt ett mellanförskap. En tydlig känsla av att inte tillhöra ett samhälle eller en kultur. Ett ständigt försök till att passa in och navigera mellan olika kulturella, språkliga och sociala referenser. Inte minst när det kommer till visuella referenser och mitt formspråk. Tyvärr har jag sett det som en krock istället för att se det för vad det är – ett möte, ett hybridspråk, en typ av mellanform.

För vad är ett hybridspråk? Och framförallt, vad händer om det uppstår inom ett mellanförskap? Om olika referenser sammanförs och skapar något nytt, hur ser det ut? Vad är min mellanform?

Med Homi K. Bhabhas postkoloniala teorier kring hybriditet och Third Spaces som grund, har jag med utgångspunkt i min bakgrund, identitet och mitt mellanförskap undersökt mina egna visuella referenser. Det visuella referensbibliotek som utformats har skapat grunden för min mellanform, ett textilt verk där allt från typografi till färg, form och material är ett resultat av mitt hybridspråk.

PRESS_Simon_Mattisson.zip

Granland är cirkulär möbelproduktion, ett nytt material, ett utforskande av form i en ny produktionsmetod och användandet av formgivning som ett medel för att kommunicera ett pågående miljöproblem.

Som ett symptom av den globala uppvärmningen har den halvcentimeterstora skalbaggen vid namn granbarkborren de senaste åren härjat i de Europeiska skogarna. Bara i Sverige dödades förra året 8.2 miljoner skogskubikmeter gran. Framtiden ser mörk ut; Sverige blir varmare och varmare och granbarkborren förökar sig i en alarmerande takt. I nuläget finns det inga effektiva åtgärder för att skydda våra skogar från granbarkborrens framfart. 

Vissa hävdar att vi inom en snar framtid överhuvudtaget inte kommer att ha någon gran kvar i Sverige. 

Jag utvecklar en träkomposit innehållandes virke från granbarkborre-angripen gran för 3D-printing. Med hjälp av detta material har jag formgivit och producerat en kollektion möbler, inspirerade av de mönster som granbarkborren gräver under granens bark. Dels för att visa på alternativa användningsområden för detta skadade virke, men också för att använda design som ett medel för att lyfta och kommunicera problemet med granbarkborrar.

Circlab, Erik Kihlgren, Johan Brekke, Patrik Karlsson, Boaz Katz, Johannes Wikström.

PRESS_Siri_Boekhout.zip

Dygn är ett solur i arkitektonisk skala och fungerar som mötesplats med sittplatser och bord som symboliserar klockslagen. Projektet tolkar en antik produkt till nutiden, där solens skuggspel bidrar till identitet och upplevelse av mötesplatsen.     

Soluret är världens första klocka och visar tiden genom att en tidgivare kastar en skugga efter solljuset. Produkten finns än idag i olika former och skalor, och har genom sin långa historia och karaktäristiska skuggspel en igenkänningsfaktor som jag har velat arbeta med. Mitt projekt undersöker hur soluret genom design kan bli användbar idag samt hur dess egenskaper kan stärka upplevelsen och identitet av en offentlig gestaltning.

Dygn är en plats där människor kan mötas och tillgängliggör sittplatser med bord utomhus utan köpkrav. Projektet har olika stadsmöbler samt en mindre scen för fler typer av aktiviteter. Förhoppningen är att projektets form och funktion bjuder in till delaktighet och intresse.

Horisontaluret har varit utgångspunkten för projektet som med sin rumsliga skala låter besökaren röra sig genom soluret, sitta vid klockslagen och vid ett längre besök se effekten av skuggspelet i realtid.

Janaka Jansson för animation, tid och engagemang 

Kaproco AB för 3D-printing av skalmodell 

Bengtsson Smide AB för tillverkning/materialprov

LOOKBOOK_Teodor_Warpe_photo_Laris_Rasidovic..zip

RUNWAY_Teodor_Warpe_photo_Mathias_Nordgren.zip

Dystopia: från δυσ- "dålig, hårt" och τόπος "plats"; en hypotetisk värld eller samhälle där människor lever ett eländigt, avhumaniserat, fruktansvärt liv.

En kollektion som gestaltar en idé om en framtida dystopi, som utgår från referenser från de tidigare popkulturella fenomen baserade på futurism. 

Hur ser nya generationer på framtiden, i jämförelse med äldre generationer? 

Syftet med Utopia Has Left the Building är att gestalta en kontemporär tolkning av vår generations framtidsvision och tro om människans utveckling. Kollektionen drar tydliga inspirationer och symboler av dåtidens framtidsvision och elegans, men med inslag av fördärv, för att påvisa den generationella oron som existerar runt om i världen.

Kollektionen framför tanken om att en framtida  utopia inte verkar vara lika tydlig idag. Snarare motsatsen, tanken om en framtida dystopia verkar tydligare idag än någonsin.

Kollektionen har influerats estetiskt av 60-talets sätt att glorifiera framtiden, med taktila och funktionsbärande material, tillsammans med geometriska skärningar och klara färger. Som i sin tur bygger vidare på tidiga 1900-talets futurism, som baseras på att idealisera det urbana och industriella. 

I kontrast med en punkinfluens, som medför nedtonade färger, skarpa former och en sliten känsla.

LOOKBOOK_Thomas_Wieser_photo_Laris_Rasidovic.zip

RUNWAY_Thomas_Wieser_photo_Mathias_Nordgren.zip

En personlig resa gestaltad genom skrädderiets ramverk.

Hur kan man utmana skrädderiets regler utan att ta bort dem? Skrädderiets strikta ramverk tillåter inte mycket förändringar. Det är ett hantverk byggt på en tradition av regler och statussymboler. 

Kollektionen gestaltar en personlig resa genom hantverkets olika ramverk. Skrädderiets olika element har förvrängts, överdrivits och dekonstruerats; en återspegling av känslor och val som uppstår på resan.  

PRESS_Tora_Kirchmeier.zip

Kring förra sekelskiftet skickades brev med bud om dödsfall i kuvert med svarta kanter, så kallad sorgkant. Mitt projekt tar avstamp i denna tradition och i det märkliga att döden i våra dagar är så osynlig.

Genom historien har människor omgivit sig med specifika föremål och burit särskilda kläder för att uppmärksamma när någon dött. Dessa visuella manifestationer för sorgetid var en del av det kollektiva medvetandet. Nu har de flesta liknande företeelser fasats ut. Sorgen har blivit en privat angelägenhet som inte syns utåt. 

Mitt arbete bygger på historisk research om förhållningssätt och visuella traditioner kring döden och sorg i Sverige. Många av dessa var kopplade till hemmet som plats. Min gestaltning utgår från det, och lånar sitt formspråk från det sorgkantade brevet vars starka visuella identitet var omisskännligt förknippad med död.

Mitt mål har varit att skapa en visuell gestaltning som lyfter fram sorgen, med förhoppning att skapa samtal och tankar om dödens plats i vårt samhälle idag. Resultatet är en installation med specifikt formgivna bruksföremål. Genom att sätta sorgkant på vardagens textilier låter jag döden och sorgen ta fysisk plats i hemmet och livet. 

My Memoirs är ett självbiografiskt projekt i bokformat som undersöker identitet på internet och minnen i den digitala tidsåldern. 

Genom att begära ut alla data som finns att tillgå om mig själv på internet från totalt 12 olika tredjepartstjänster, bland andra Facebook och Google, har jag skapat en databank av mina digitala fotspår och utifrån den informationen återgett mitt livs historia i en självbiografi. Där har jag låtit varje uppslag representera en månad av mitt liv, med hjälp av innehåll ur min databank daterat från den månaden. Vissa uppslag innehåller mycket information, andra lite och vissa ingen information alls.

Mitt syfte har varit att undersöka mina digitala fotspår och vilken version av mig själv som uppstår ur dem, reflektera över var gränsen går mellan data och minnen, vem min internetpersona egentligen tillhör och huruvida den skulle kunna komma att ha en längre livslängd än mitt fysiska jag. I en tidsålder av stark internetnärvaro och standardiserad lagring av data hos tredjepartstjänster på internet har jag även ställt mig frågan: Hur tar man tar kontroll över sitt förflutna? Har jag fortfarande möjlighet att välja vad jag vill minnas, eller måste jag välja att minnas allt?

Joel Eriksson

Skeleton in the Style of Dolphin

Tack till

Program

Kontakt

Joel Eriksson

Skeleton in the Style of Dolphin

Program

Kontakt