Maja Schein

Åter till avsändare

En handskrift kan berätta en historia, men vilken historia kan man berätta om en handskrift? Det här projektet handlar om två möten, ett i nutid och ett i det förflutna. Båda har möjliggjorts genom handskrifter i brev.

Idag konsumerar vi fler bokstäver än någonsin tidigare, men ursprunget till typsnitten, handskriften, är nästan helt försvunnen. Hur påverkar det vårt sätt att minnas? Vad går förlorat när all vår kommunikation sker i samma typsnitt och våra namnteckningar har ersatts av signaturer på en skärm? 

Jag letade efter handskriftens betydelse och hittade den i en samling brev där avsändare och mottagare delar efternamn med mig. Breven började skrivas 1939 och är det enda som finns bevarat av avsändarna. De existerar för att mottagaren kunde räddas, medan avsändarna blev kvar. De handskrivna orden i breven utgjorde deras sista möte, men har på samma gång möjliggjort mitt första möte med dem.

Trots att vi aldrig pratade om det här så är det en del av min historia. Jag ville fylla tomrummet efter avsändarna genom handskriften och gestalta historien på samma sätt som jag tog del av den. Allt ryms inte i brev, allt ryms inte heller i ord, men jag började skicka brev som jag adresserade ”Åter till avsändare”. Det här är en sammanställning av det jag kan berätta.

Tack till

Eric Ericson

Essen International

Maja Schein

Åter till avsändare